What a day!

Förändringarnas tid för Mademoiselle Eriksson kan jag berätta... 

Efter mycket om och men har jag nu tagit ett beslut - idag sa jag upp mig från mitt jobb på den engelska puben Waynes. Jag är här för att lära mig franska och tyvärr är det näst intill omöjligt när jag jobbar där. Nu ska jag satsa på mina kvällskurser med min privatlärare Bozena (ha energi att lära mig något och inte en trött hjärna efter 10 timmars arbete) och distanskursen från Sverige. Jag skakade som ett asplöv när jag klev innanför dörren och några tårar rann längs kinderna när jag förklarade hur jag kände men en gigantisk sten lättade från mitt hjärta. De förstod såklart men att göra folk besvikna är aldrig roligt.

Vad som händer nu ja det får framtiden utvisa. Kanske börjar jag på en språkskola här i Nice eller så försöker jag få jobb på något ställe där jag faktiskt hör franska och tvingas prata. 

Borde man inte ha ett nytt jobb eller en klar plan innan man säger upp sig? Jo, självklart men av olika anledningar var det nu eller aldrig och beslutet blev nu. Tack och lov utan tvekan tillslut.

Fick även besked från min hyresvärd att jag efter lite diskussion lyckats få ner min hyra. Ska visa bilder och förklara allt som inte riktigt fungerar så förstår ni varför jag var årets gnälligaste hyresgäst. En hint är trasiga element, inget varmvatten och kackelackor... 

Pratade med mina kära vänner Tabin och Maja under dagen. Tabin i Australien, Maja i Sverige och jag i Frankrike. Kan inte annat än älska skype. 

Nu har några fantastiskt roliga veckor framför mig med bland annat besök från Sverige och en tur till mitt älskade London men framförallt fokus på detta krångliga språk och anledningen till att jag är här!

Känner mig laddad inför kvällens 1.5 timmar med Bozena och några ologiska grammatikregler med miljoner undantag.

Ha en bra kväll säger en mycket glad, nästan frisk och lättad tjej :)